Jag vet precis hur arga folk kommer att bli på mig nu. Att jag har sett filmen och tycker att den är fantastisk, och att jag inte läste boken först.

 Men man blir ju alltid så besviken då man har läst en grymt bra bok och ser en halvbra film med samma namn.

Men nu, äntligen har jag fått tag i boken och börjat läsa den. Jag kan verkligen inte sluta.

 Jag tycker ärligt talat att det är skönt att jag vet hur personerna ser ut, jag menar. Det är väl klart att Lisbeth Salander ser ut som Noomi Rapace?

 Jag skulle aldrig kunna tänka mig henne på något annat sätt.

För övrigt är jag ett fan av svenska filmer - spelar ingen roll hur bra eller välgjorda de är egentligen.

 Snart är det Guldbaggegalan och Män som hatar kvinnor är nominerad i fem kategorier om jag inte minns fel.

 Den bara måste ju vinna Bästa film och Bästa huvudroll.

Sedan är det en sak jag inte förstår. I taket lyser stjärnorna, var det verkligen en så fantastisk film? Jag blev riktigt besviken när jag såg den. Den hade varit bra om den hade hetat något annat, för det här var ju inte ens samma story som boken.

 Nu ska jag fortsätta läsningen, det måste ju gå fort så att jag kan få börja med Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes, och självklart har jag redan sett filmerna.

Ännu en gång tänkte jag börja blogga.

 Inte som en dagbok, det orkar jag inte, och mitt liv är inte tillräckligt intressant för att någon ska orka läsa eller bry sig över huvud taget.

Därför tänkte jag mer lyfta fram allt som jag tycker om inom kulturen. Delvis sådant som fått alldeles för lite uppmärksamhet, men även sådant som faktiskt fått uppmärksamhet men som förtjänar ännu mer.

 På så sätt är jag väl ingen rebell - Mitt mål i livet är inte att vara annorlunda eller rebell.

 Låttexter, konserter, filmer och böcker är det jag främst kommer att blogga om. 

Verkar det ointressant så finns det ingenting som tvingar er att stanna.

 Jag har valt att inte godkänna alla kommentarer före publicering - ni får säga och tycka vad ni vill.